Enligt Amnesty Internatinal lever och arbetar idag omkring 100 miljoner barn på gatan. De tigger, säljer frukt, cigaretter och krimskrams, de putsar skor, begår småstölder och prostituerar sig för att överleva. Somliga har kontakt med familjen, andra har blivit övergivna, utkastade eller föräldralösa - eller rymt hemifrån undan övergrepp. Det är barn som sover i parker och trappuppgångar, under broar eller i rivningshus. Många är drogmissbrukare och i en del länder sniffar barnen för det mesta kontaktlim som är billigt och lättillgängligt men vållar obotliga hjärnskador och en lång rad fysiska men. Ytterst få gatubarn åtnjuter den levnadsstandard som barnkonventionens konventionsstater ska garantera dem - den "som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling". I de flesta utvecklingsländer är över hälften av invånarna under 18 år. Det är bland de sämst ställda av dessa barn och ungdomar som man finner världens sk gatubarn. Mycket tyder på att barnen på gatan är fler där skillnaderna i inkomster mellan människor är stora och i länder med en snabb urbanisering. Under de senaste trettio åren har klyftan mellan rika och fattiga vidgats. De rika blir rikare, de fattiga fattigare. Fortfarande tyngs utvecklingsländerna av skulder till banker och bojkotter från industriländerna. Många u-länder har tvingats till nedskärningar i den offentliga sektorn. Det har främst gått ut över skolor och hälsovård. Svårigheter till försörjning på landsbygden, flykt från väpnade konflikter eller naturkatastrofer gör att många söker sig till städerna för att skaffa sig försörjning. Men ofta finns inga jobb att få. Familjerna tvingas leva i slumområden, utan dricksvatten, el och ordentliga hus. Från sådana områden kommer många av de barn som håller till på gatorna. Men även i Västeuropa och i Nordamerika finns det sedan länge barn som lever på gatorna. De är i allmänhet äldre än barnen i utvecklingsländerna i Afrika, Asien och Sydamerika och kommer ofta från missbruksmiljöer.

Det är svårt att definiera exakt vad ett gatubarn är. Många "gatubarn" har både familj och hem. De har kommit att kallas gatubarn för att de har gatan eller marknaden som sin arbetsplats. När man talar om gatubarn menar man alltså dels barn som arbetar på gatan dels hemlösa barn. De hemlösa barnen är i minoritet. Man brukar uppskatta att de utgör ca 10-15% av de 80-100 miljoner barn som lever och/eller arbetar på gatan. Många barn lever dessutom i ett slags mellantillstånd mellan hemmet och gatan. De tillbringar både dagar och nätter på gatan men håller ändå kontakt med familjen och bidrar till i synnerhet mödrarnas och småsyskonens försörjning. Barnen brukar vara mellan 6 och 13 år när de börjar sitt liv på gatan. De flesta är pojkar mellan 10 och 15 år. I en del länder tycks antalet flickor öka. Flickorna utsätts ofta för sexuella övergrepp och misshandel i sina arbeten, framförallt de som arbetar som hembiträden i privata hem. Den stora majoriteten av barnen på gatan är barnarbetare. De har många olika sorters arbeten. En del är anställda hos vanliga arbetsgivare på exempelvis restaurang, hotell eller i affär. De kan ägna sig åt att bära frukt och grönsaker från marknaden, skala potatis och rensa grönsaker, laga enklare rätter elle diska. De utnyttjas grovt av sina arbetsgivare genom långa arbetsdagar utan raster. Ofta får de inte ens betalt i pengar utan avlönas med mat för dagen. De flesta som arbetar på gatan ger pengarna de tjänar till sina mödrar. Många försöker också lätta föräldrarnas försörjningsbörda genom att lära upp sina småsyskon i arbetet på gatan. Gatubarn i Europa och Nordamerika arbetar sällan på samma sätt som barnen i utvecklingsländerna utan försörjer sig på tiggeri, kriminaliet och prostitution. De är också i större utsträckning drogberoende. Under 90-talet har barn i forna öststater som Ryssland och Rumänien börjat leva på samma sätt som barnen på gatan i u-länderna.