Irans viktigaste flod är Karun, som rinner upp i centrala Zagros och förenas med floderna Arvand och Khorram-shahr. Karun som flyter över en bred, uppslammad slätt är Irans enda seglingsbara flod och den trafikeras fram till Ahvaz. Tre andra floder som behåller sitt flöde hela året mynnar alla i Kaspiska havet ; Atrak i nordöst som rinner upp i Koppeh Dagh och mynnar ut i östra sidan, Safid som flyter genom Alborrz till södra sidan, och Aras i nordväst som flyter in i Azarbaijan innan den mynnar i den västra sidan av Kaspiska havet. Andra floder i Iran tenderar att torka ut under sommaren och vattnet flödar bara periodvis. Qanats, eller långa underjordiska vattentunnlar, används ofta för att leda vatten från bergen till högplatån.

De gigantiska bergkedjorna ALBORZ och ZAGROS som täcker stora delar av den iranska platån är platsen för några av de högsta topparna i världen. Den högsta av dem som heter DAMAVAND är en vilande vulkan på 5671 meter höjd som ligger ca 4 mil nordöstra om huvudstaden Teheran.

Iran är extremt rikt på mineraler, särskilt olja och naturgas. 1986 var det den sjätte största producenten av olja i värden, med ett genomsnittligt utbyte av 700 millioner fat per år. Oljeproduktionen sjönk avsevärt med början 1979. Uppskattningsvis räcker oljereserverna i 40 år. De flesta oljefälten är belägna i sydväst, särskilt i provinsen Khozestan; några finns under vattnet i Persiska viken och omfattande fyndigheter har upptäckts i andra delar av landet. Naturgastillgången är också enorm, omkring 14 trillioner m3 och utgör världens näst största reserv. Under 1970-talet utvecklades järn- och kolbrytning för att användas i den nya stålindustrin och krom, koppar, zink, bly, och salt är bara i början av att exploateras i stor skala.